Rapport från VM!

Nu har vi kommit hem från ett super roligt VM. 

Under dom 10 dagarna så hade jag inte möjlighet att blogga och lägga ut nyheter. Internet var inte alltid på hugget på hotellet, därav dom knappa nyheterna från veckan. Men här kommer en uppdatering i efterhand för dom som är intresserade av detaljer ;)

Jag börjar från början!

Måndag en veckan innan VM började Tore sin resa. Dom flesta hästarna åkte med Gunnar Olsson Hästtransporter. Tjejerna som åkte med gjorde ett superjobb och det kändes väldigt bra att dom hade sån koll på hästarna. 

Onsdagkväll åkte jag och Hjalti ner till Mirre och fick som vanligt värsta middagen där. Torsdag morgon fortsatte vi vår resa ner till Tyskland. 

Från Munchen tog vi hyrbil till Burghausen, Österrike. Det gick rätt bra att hitta även om tävlingsplatsen inte var skyltad när vi kom ner. 

Hästarna anlände på kvällen så innan dom kom hann vi med en tripp till hotellet som låg en bit bort. Vi lånade Lisas Gps och det var nog väldigt bra annars tror jag aldrig vi hade hittat dit.... Tanten i lådan sa hela tiden: rutten räknas om ... och det blev en slags mantra under veckan :)

När hästarna kom fram så mådde alla bra. Tore verkade pigg och tog resan otroligt bra, ett gäng med hysteriska veterinärer kollad av alla hästar väldigt noga, på någon häst fattades en virvel i passet... och det var visst inte bra. Trots att allt annat stämde. Allt löste sig tillslut. Kan säga att det var riktigt bra att vi hade vår egen tysktalande Florian med!

Efter en lugn promenad så fick Tore vila i boxen över natten. Han verkade nöjd med det. 

Dax att åka till hotellet efter en av våra landslagsledare... det var spännande :) Vägen vi körde var mycket speciell ... :) in bland hus, ut på traktorvägar mellan majsfälten och upp på en gårdsplan där vi alla tänkte att här tar det stopp. Men ickesanicke, vägen fortsatte bakom garaget ut på en täckt...  och efter 45 min så var vi äntligen framme. Rutten hade räknats om ett antal gånger :)

Väntan...

Fredag och lördag var dagar som innebar väntan... vänta på info, vänta på att tävlingarna skulle börja, vänta på att få rida och vänta lite till...

Äntligen på lördag em satte jag mig upp på Tore och red lite lätt. 

Lördag, söndag och måndag hade vi träningstider på stora ovalen och det kändes verkligen super att få rida på banorna. Jag bara längtades efter att få rida in till publiken! Inridningen till banan var super cool! 

Måndag bestod av exteriörbedömningar hela dagen. Svenska hästarna skötte sig bra och var snygga. Prinsen var naturligtvis snyggast av dom alla.

Tisdag var det dax för Johanna, Linda och mig att rida T2.

Jag startade först av svenskarna och rätt tidigt. Många pratar om att det inte är bra att starta tidigt men jag ser det inte så. Domarna är ju ändå där för att döma, har dömt en häst innan första start och skall ha den kompetensen att det inte skall spela roll. 

Framridningen gick bra och jag var inte nervös bara otroligt laddad! Att får rida in på en VM-bana är ju något jag drömt om länge och nu var det dax!

När jag kom på den långa vägen hördes den svenska publiken som fanns på plats och det var verkligen hur fränt som helst! Väl inne på banan såg Tore sig själv på den gigantiska jumbotronen och hamnade i chock. Han verkade chockad över hur snygg han var och tittade hela tiden mot den stora hästen i luften :)

Fösta 2 momenten gick bra men eftersom han hela tiden hade span på sig själv så blev det inte riktigt lika bra som det kan vara. När jag bytte varv så kändes det som om Tore ville spring ifrån hästen som han hade i ryggen på fösta långsidan... väl på andra långsidan tog vi lite serpentinbågar, tittade på domarna, på publiken och så klat på den stora hästen i luften.... Något ostabilt men vi fick publiken att skratta lite åt allt tittande. När jag kom ut och hörde poängen så var jag ändå rätt nöjd. Och det var en riktig kick att få rida!

Eftersom jag startade så tidigt så var den en lång och mycket nervös väntan på att se hur långt poängen räckte. Det var verkligen väldigt många och väldigt bra hästar i klassen. 

När det var 2 hästar kvar låg jag 4a.... shit.. jag ville verkligen inte hamna i B-final. Men det var 2 mycket bra hästar kvar. Runa red in på banan på sin vita vackra häst... När jag hörde hennes poäng så tänkte jag, NÄhä, nu är det kört... så kom totalen upp och hon hade samma poäng som mig. Wihooo! Jag var klar för A-final. Det var målet med att åka att vara i A-final och nu hade jag lyckats med det. Kan säga att det ändå kändes overkligt men jag sov gott på natten!

Lina och Johanna gjorde det fantastiskt bra och tog sig båda till B-finalen bland alla vuxna. I och med detta hade Sverige tagit sina första medaljer. Sen fick ungdomarna göra upp om guld och silver i finalen. Duktiga tjejer!

Onsdag tog Tore och jag en liten lugn tur i skogarna runt tävlingsplatsen. Tore kändes ff väldigt pigg och fräch. 

Torsdag, träning 4gång på ovalen. Kändes bra.

Fredag, dax för fyrgång. Där var det ca 60 startade och i vanlig ordning startade jag först av svenskarna. Under fyrgången så tittade han inte en enda gång på den stora hästen på skärmen. Duktig. Fyrgången gick som den skulle. Det tog ett tag innan vi hittade något tempo i ökade men han gjorde allt han skulle och vi fick en hyfsad poäng. Det var mera publik på plats och han kändes lugn trots allt tjoande på läktaren. Bra träning inför finalen! Fyrgångshästarna var verkligen jättefina och vi skall träna och bli starkare och bli bättre i fyrgång också! Tror att vi hamnade på 26:e plats. Helt nöjd med detta.

Söndag.... dax för final. Först fick jag se femgången och fyrgången. Vilka hästar och Sverige tog som ni vet guld, silver och en fjärdeplacering. Skit bra!

Hjalti och jag hade koll på vilka varv alla red i uttagningarna och om jag hade lite tur så skulle det bli "vårt" varv. Eftersom Linda kom upp från B så och vi har samma varv så hade det kunnat vara en hjälp för oss både. Men tillslut blev det vänster i stället. Tore kan vara lika bra i det varvet men det gäller att jag får lite lung från andra hästar i friamomentet. Fösta två momenten gick bra. I första momentet hade vi 8.50 i snitt som kändes mycket bra och efter dom två första så låg vi trea. När vi vände för att släppa så var det väldigt många hästar bakom mig, jag försökte komma ifrån lite men lyckades inte och fick en dansk i rumpan.. not god. Tore blev för mycket på hugget och misste balansen i kurvorna. När den danska hästen väl kommit förbi fick vi en kurva i balans men det var så dax då det... 

Vi slutade iallafall 5:a och jag var väldigt besviken först men nu känns det väldigt bra. Vi var ju så nära (0.5 poäng till i sista momntet så hade vi delat 3 platsen) men nu tränar vi vidare och det här skall jag fortsätta kämpa för att få göra igen! 

Skickar ett stort grattis till Linda som var helt säker i sistamomentet och tog brons bland alla vuxna. Fantastikst bra!!!

Hissa/dissa lista för VM

Hissa:

-Hjaltis stöd under resan och på träningarna

-att vi höll vår plan med träning och planering

-Tore, som tar resor bra, är avspänd på tävlingsplater och är min kavaljer under tävlingarna. Puss på han!

-alla mina sponsorer som hjälpt oss till VM!

-landslagsledningen, Florian och Sisso

-alla lagmedlemmar och stämningen i laget! Vi är ett bra team!

-banonrna

-maten

-Sveriges insats under VM

-alla vattentoaletter (inga äckliga bajjamajjor!)

-dom långa avstånden som gjorde att vi förmodligen fick väldigt mycket och bra motion under hela veckan

Dissa:

-att inte få träffa kidsen på så lång tid

-regnet som gjorde att alla hästarna stod som på spa med fotbad!

-ljudet i början på tävlingen som knappt hördes

-kostnader för publiken med bussar, parkering mm

-köerna för all publik som väntade på bussar hela tiden

-dom långa avstånden som gjorde att man gick minst en mil om dagen

Det har varit en upplevelse och jag är väldigt glad att att jag har fått varit med Hjalti flera gånger på stora tävlingar, det ger en rutin om vad som hända skall. 

Skönt att vara hemma nu och idag är det balplast som gäller för hela slanten! I morgon kommer Tore hem och skall få en mycket välförtjänt vila under hösten. Nästa år kommer vi tillbaka igen och jag längtar redan till att få sätta igång Tore och få den härliga vinterträningen!

Stort tack till alla som hjälp till under VM. Mina barnvakter, Limpo och Bente. Dagga som har hjälpt sina syskon hela tiden, Lina och Emelie som skött hästarna och alla sponsorer och stöd som vi fått under vägen.

Ha en bra dag! 

C