En vanlig lördag i Tullus!

Idag pågår Avelsgalan för fullt och vi kunde inte närvara i år men vi får satsa på nästa år istället! Ett bra initiativ kom från Linda tycker jag, med att ha ett insläpp efter mat osv. Om man har det så kommer säkert flera att kunna komma på "eftersläppet". Jag tror det är en bra ide för avelsutskottet att fundera på.

Känns iallafall kul att ha blivit nominerad även om det på förhand är rätt klart vem som tar hem den titeln ;). 

En rolig ide med Årets faviorit också, det gäller att marknadsföra sin häst om man skall ta hem det. Hoppas det drar in massor av pengar som jag sen hoppas att det delas jämt mellan avel och sport. Jag vet inte om SIF tjänar pengar på detta men jag hoppas det!

Annars rullar allt på som vanligt i Tullus, flera hästar på stall och vi fortsätter att boka in kurser inför våren.

I helgen var jag norrut och höll kurs i Gällivare och Kiruna. Alla ekipagen skötte sig mkt bra och var väldigt lydiga ;).

Det roligaste med att hålla kurs är när man ser framstegen hos ekipagen. Jag kräver inte att det skall vara stora framsteg men det skall ha hänt något iallafall mellan gångerna.

Det är den kraften som driver en, att hästarna skall vara i liiite bättre balans och må lite bättre med sin ryttare på ryggen. Ryttaren skall ha fått en känsla av kommunikation med hästen, då är man nöjd.  En annan sak som jag tycker är oerhört viktigt med undervisningen är att eleven skall själv kunna träna vidare hemma, det får alltså inte vara för svåra uppgifter eller instruktören får inte ge så många instruktioner så att eleven bara gör som han/hon säger och sen inte klarar av att göra om det hemma.

En kurs skall också vara positiv, det skall vara roligt och trevligt att rida, även om man ibland måste se till att eleverna skärper till sig så skall det ändå präglas av en positiv anda och med beröm för det som är bra. Häst och ryttare behöver också få träna på det som dom är bra på och det som är enkelt för häst och ryttareoch med det så tränas även det som är mindre bra att bli bättre!

Jag tror att man är som instruktör är som man är som människa och som ryttare bör man hitta en instruktör som passar ens egen personlighet och sitt eget tänk.

Jag har lite svårt att hitta någon som passar mig, jag har ju mina egna favoritinstruktörer som Hjalti, Mette och Einar. Men problemet är ju att varken Mette eller Einar är särskilt ofta i Sverige.... Det som är viktigt för mig är att instruktören har samma tänk som mig och tar det lugnt utan att pressa hästen och ser alla hästar som individer och är duktiga på att läsa ekipaget. Mette är helt otrolig på det, hon sätter hela tiden instruktionerna på pricken. Jag hoppas att jag får tillfälle att rida för Mette snart igen och eventuellt kommer Ollil upp hit någon gång och det vore väldigt roligt att få prova rida för henne också.

Ja, kära elever rid vidare och känn efter vad hästen behöver just nu, i detta ögonblicket. Kom ihåg att belöna hästen med en tankepaus och tänk på att "less is moore"!!!

Det var allt för denna gång!

C